Examensarbetet ingår i den slutliga delen av kandidatutbildningen i naturresursteknik och utgör 15 högskolepoäng. Utbildningen är inriktad mot geologi och det avslutande arbetet ska ha anknytning till ämnet. Under våren 2012 presenterade representanter för LKAB förslaget att basera examensarbetet på att dokumentera hållfastheten hos bergarter från Kiirunavaaras liggvägg med hjälp av punktlasttestning. Tidigare undersökningar av hållfastheten hos bergarterna i Kiirunavaara har främst gjorts genom enaxiella tryckhållfasthetsmätningar. Det finns ett behov av att undersöka hållfastheten hos bergarterna i Kiirunavaara då gruvbrytningen sker djupare ned i jordskorpan och kraven på säkerheten ständigt ökar.

Detta examensarbete ingår som den första, och utgör den laborativa delen av ett forskningsprojekt där stabilisering av sulfidjord undersöks. Syftet med arbetet var att undersöka vilken eller vilka bindemedelskombinationer respektive inblandningsmängder som är lämpligast för stabilisering av sulfidhaltiga jordar. Målet med studien är att genom laboratorieförsök finna ett eller flera bindemedel som ger en tillfredsställande stabiliseringseffekt. Resultat från tidigare utförda stabiliseringsprojekt i sulfidjord har sammanställts och utvärderats och legat till grund för den laboratoriestudie som genomförts. Laboratoriestudien omfattar en inblandningsserie där jord från fyra djup från samma provlokal använts.

I takt med de ökade brytningsdjupen i LKABs underjordsgruvor i Kiruna och Malmberget har även behovet av bergförstärkning, i syfte att upprätthålla säkra och tillgängliga produktionsområden, ökat. För att möta detta har LKAB tagit fram ett förstärkningssystem som bland annat innefattar fiberarmerad sprutbetong och cementingjuten modifierad Kirunabult. Dessa förstärkningselement måste härda en tid innan önskad förstärkningsfunktion uppnås. I föreliggande rapport redovisas en utredning av den tidiga hållfastheten för tidigare nämnda förstärkningselement.Vad gäller den modifierade Kirunabulten har två serier med utdragningsförsök genomförts. Den första utfördes i hårt berg i Kirunagruvan och den andra i mjuk biotitskiffer i Malmberget.

Den här rapporten ingår i en undersökning i syfte att optimera förstärkningsåtgärder för huvudrampen vid J-området i Kristinebergsgruvan. J-området karakteriseras av höga spänningar på grund av stort djup, bitvis mycket dåliga bergförhållanden samt en komplicerad geologi. Ökande metallpriser har gjort att brytningsvärd malm nu finns betydligt närmare huvudrampen än när denna designades. I dagsläget uppvisar huvudrampen och lokala ramper tecken på skador och brott i förstärkningen vilket leder till kostsamma omförstärkningsåtgärder. Målet med denna rapport är att undersöka rörelsezonens omfattning runt huvudrampen i Kristinebergsgruvans J-område.

I examensarbetet undersöks kalkstabiliserings potential som metod i skånsk lermorän. Detta utförs dels genom att laborativt undersöka och utvärdera frostbeständigheten hos ostabiliserad och med kalk stabiliserad lermorän och dels genom att teoretiskt studera en terrasstabiliserad vägkonstruktions tjälegenskaper i jämförelse med en vägkonstruktion med ostabiliserad lermorän. I bedömningen beaktas även dimensioneringsförutsättningarna för en terrasstabiliserad vägkonstruktion och dessa jämförs med dimensioneringsförutsättningar för ett terrassmaterial av ostabiliserad lermorän. Examensarbetet är uppdelat i fyra steg. I det första steget genomförs en litteraturundersökning för att ge en överblick över kalkstabilisering som metod samt i vilka jordar metoden är tillämpbar.

Sulfidjord består av finkornig jord, dvs. lera och silt och innehåller höga halter av järnmonosulfid (FeS) samt varierande halter av organiskt material. I Sverige förekommer den i ett brett stråk längs Norrlandskusten från Gävle i söder till Haparanda i norr. Då sulfidjord kommer i kontakt med syre, oxideras sulfiderna till sulfat och försurande vätejoner och metaller frigörs till omgivande miljö och ger upphov till destruktiva effekter. Urlakning av dessa ämnen kan orsaka skador hos växter och djur och medföra hälsoproblem hos människor. Vid byggande på och i sulfidjord vill man helst inte, av miljö- och kostnadsskäl, gräva bort sulfidjorden utan istället nyttja den som undergrund.